Massor av tårar.

Men det var glädjetårar. Idag när jag skulle ta min promenad till jobbet så började jag tänka på den 22:a augusti när vi ska gifta oss. Jag vet inte vad som hände, ända hemifrån och till stan, som är en promenad på ungefär 30 minuter, så grät jag. Mycket.

Jag började tänka på Karl, våran resa vi har gjort tillsammans. Vi har gått igenom mycket, både glädje och sorg. Och nu står vi här, lyckliga och ska bli herr och fru-så coolt! Sen tänkte jag på alla vänner som kommer vara där, våra mest nära och bästa. Pia som ska viga oss. Emelinda som ska sjunga vackra låtar. Klänningen. Mamma och pappa.

Jag tänkte extra mycket på Susanna faktiskt, och hennes man Anders också, men extra mycket på henne. Jag har inte alls känt henne länge, men hon berikar mitt liv. På många sätt. Och då grät jag ännu mer...helt galet. Men som tur var så var ju alla tårar glädjetårar.

Annars har min dag bestått av jobb och jobb. Ska träffa min mentor ikväll. Vi ska gå igenom halvårsbokslutet och lite annat. Så skönt att ha henne och bolla med. Och så behöver jag "vädra"...

Vi hörs lite senare.
XOXO rut