Bad-blogg-day-sorry.

Hej vackra du.

En trött rut körde upp i parkeringsfickan 6.30 i morse för att hämta upp Malin och sen vidare till Härnösand. 6.33, ingen Malin. Jag ringer, hon är på gång...6.47 kommer hon springandes med en stor cola light i handen. Igår var det onsdag - say no more! Jag undrar vad som hade hänt om hon skulle ha tagit bussen 6.15? Ja, lite smått irriterad var jag allt, men det la sig. Jag har bestämt mig för att inte reta mig på småsaker. Sen fick jag ju mig ett gott skratt. Ett riktigt gott!

I Härnösand gick allt bara toppen. Lina som jobbar där är bland det finaste tjejer jag har träffat. Så ni singelkillar som har vägarna förbi Härnösand, sväng in på rut&karl vet ja´! Så härligt att komma till en salong som skiner, blänker och luktar gott! Så ska det alltid se ut. Tror bestämt att dom haft storstädning! Hem igen till 11.30, lunch med min andra härliga Lina. Nu fick jag skratta ännu mer. Hon är helt sanslös ibland. Eller nästan jämt.

Klockan 13.00 va jag hemma i huset för då hade jag och Karl träff med... underbara Pia som ska viga oss den 22 augusti. Nu är det på riktigt. Känns helt underbart! Vi gick igenom allt som ska hända. Vi vill ju ha en ganska "laid back" känsla på den här dagen så det gäller att vi skapar den på rätt sätt. För det måste ju ändå vara en skillnad på själva vigselakten och festen. Så det blir först seriöst, rut och Karl. Det är han och jag. Våran dag. Precis som det ska vara. Sen är det PARTY ALL NIGHT LONG! Jag längtar.

När vi skulle "träna" på själva "jag rut Helena Sjöström...tager dig...till min äkta make...att dela glädje och sorg med dig"...då kom tårarna. Det blev så äkta och nära. Att få stå öga mot öga med den jag älskar och verkligen säga högt dom här starka orden. Då brast det. Karl, jag älskar dig...tack för att jag får bli din fru. Jag ska bära ditt efternamn med stolthet. Vi har haft det tufft, jag och Karl. Ofta. Länge. Osäkerhet. Tårar. Men nu har vi båda landat, bestämt oss. Nu är det bara glädje. Skratt. Äkta. Kärlek. Det är han och jag. Precis som det ska vara. Tack för att du gjort och gör mig till en bättre människa. Puss...

Nu är det verkligen på riktigt. Till och med en broschyr får man i sin hand så man vet hur allt går till. En bra fråga att ställa till sig själv tror jag är varför? Jag kan ju inte svara för någon annan än mig själv...svaret är ganska enkelt; jag älskar Karl och vill leva resten av mitt liv med honom. Helt enkelt. Inga konstigheter. Sen känns det så mysigt och bli fru Gidlöf. Jag längtar tills jag får underteckna ett papper med Gidlöf som efternamn. Fånigt, kanske det. Men jag känner så. På riktigt. Äkta och ärligt från mitt hjärta.

Ja du rut, nu är det bara att hitta en vigselring. Inte så bara. Jag köpte en från england men det kändes inte 100 så nu är jag på ruta ett igen. Linn har varit här ikväll och hjälpt mig och varit smakråd. Vi har kolat på massor av sidor på nätet. Och jag har väl ändå kommit en bit på vägen, vet på ett ungefär hur jag vill att den ska se ut. Det lutar nog mot en Efva Attling.

Fick en sån underbar kommentar av Lina. Köp en ring för 300.000 och ät morötter ett tag. Hon tyckte jag var värd det. Underbart! Men för dom pengarna blir det nog morötter resten av livet! Men det är klart...då har jag ju verkligen en "bling ring" på fingret. För mig är det inte pengarna, för mig är känslan viktig. Den måste kännas klockren. Sen om den kostar 100 eller 10.000 gör mindra. Känslan måste vara helt rätt. Och jag kan inte ha nåt peckligt...det visar sig. Kanske blir det en ring ur en tuggummiautomat, om känslan är den rätta!

Nu ska jag släcka mina blå efter en lång och intensiv dag. Vi ses imorgon igen.

Love love...