Jag kan inte andas...

...känns det som. Har du känt den känslan? Att när du drar ett djupt andetag eller en suck så känns det inte som att du har andats på hela dan. Så kände jag nu. Jag la mig ner ute en stund och drog ett djupt andetag...då kom den känslan, att jag har glömt bort och andas. Andas. Djupt.

Så jag låg där en stund och andades...

Idag har jag inte gjort så mycket. Varit en medmänniska, vän och lyssnat på en vän som har det tungt just nu. Ibland räcker det med att bara lyssna, kanske kom jag med några goda råd. Jag hoppas det.

Det viktiga för mig är att hon förstår att jag aldrig sviker henne. Aldrig. Vad som än händer så kommer jag stå där. Alltid. Men vissa saker som man gör och som händer i livet får konsekvenser, och dom får man självklart ansvara för. Och stå för. Men det mesta i livet går och rätta till så att det blir bra igen. Det tror jag på. Och kommer alltid göra. Människor gör fel, men det finns ett ord som jag tycket vi använder alldeles för sällan och det är; förlåt. Har man insikt och kan be om förlåtelse, ärligt från sitt hjärta, då är jag också beredd att förlåta. Självklart.

Allt kommer bli bra igen. Det behövs bara tid. Och hårt jobb. It´s just a bump in the road...

Min älskade syster Lisa och hennes Martin kom förbi, dom var på väg hem till Stockholm igen efter ett midsommarfirande i härliga Landsjö. VILKEN FIN KILLE! Håll fast vid honom. Annars har jag njutit av solen, vi har grillat och ätit god, nyttig mat. Nu ska jag jobba lite, sen motion runt sjön. Sen dusch, hårtvätt och rakning av ben. Har nog stans skitigaste hår, och dom hårigaste benen!

Undrar när jag kan få min utväxt fixad? Kanske innan torsdag...helst innan onsdag. Det ordnar sig. Underbart att det är vardag igen imorgon så jag kan fixa min kabel till kameran.

Later my friend, ha en mysig kväll så länge.

XOXO rut