tisdag 5 maj 2009

Det här har jag lärt mig idag.

Jag skrev i morse och undrade vad jag skulle lära mig idag. Och det här har jag lärt mig; TACKSAMHET. Jag är så tacksam och glad att jag fått det så bra. Jag har varit arg i flera år känns det som av olika anledningar. Jag är inte arg längre. Inte alls. Jag har hittat hem. Jag kommer berätta vad jag menar med att jag varit arg i flera år. Men inte ikväll. Inte nu. Det kommer nog ta ett tag, mitt hjärta måste få mycket luft först. Nu är jag bara glad...

Det här har jag gått och tänkt på idag;

* Jag har världens bästa kille. Den bästa. Den allra bästa. Idag när jag kommer till MQ så har han fixat med Susanna så det ligger ett presentkort på 1000 kronor i min låda och väntar på mig. Vilken grej! Han tyckte jag va värd det som kämpar så hårt. Han tyckte jag skulle få shoppa lite. Snacka om överraskning. Älskar dig Karl.

* Jag har den bästa personalen i alla kategorier. Jag älskar när ni är glada!

*Jag stormtrivs på MQ, Susanna du är så bra, på alla sätt. Sen att du är en mycket god vän som jag funnit och vunnit på senare tid gör det bara ännu bättre. Sofie...Robert...Marcus...så skönt gäng. Ett coolt, bra gäng som besitter mycket kunskap.

*Familjen Kroon/Ögren. Ja, vad ska jag säga, det sa bara klick!

*Jörgen, Linn och den sötaste ungen. Det sa klick igen.

* Min syster. Utan dig hade mitt liv varit fattigt. Lyckliga den killen som får sätta klorna i dig.

* Mina underbara vänner, ni vet vilka ni är. Ni förgyller min vardag. Ni stöttar och peppar i vått som torrt, men är inga mesar! Utan er vet jag inte vad som hänt. Många vinkvällar har vi haft, och många återstår. Många.

*Malin. Malin, du får en egen rad. Vi har rykt ihop några gånger, men sen blir vi ännu starkare. Du och jag är nåt speciellt - på många sätt. Rut&Malin. Malin&Rut.

*Mamma. Mamma är alltid mamma.

En del av er som läser detta tycker nog att jag är "lite för mycket" men det skiter jag i. För exakt så här känner jag. Exakt. Jag är otroligt tacksam att mitt liv tog den vändning det gjorde. Men det har varit hårt och buckligt på vägen...och jag själv har varit orsaken till många bucklor. Många. Många.

Jag kommer berätta. Sen. Jag har lärt mig massor, och jag fortsätter lära mig i livets skola.

XOXO rut

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar