Kväll.

Ibland händer det saker så det kommer tårar. Men i dom flesta fall brukar det lösa sig. Sen hur lösningen blir är ju en annan sak. Men oftast är det nog det rätta som sker tror jag. Tror jag.

Våran älskade granne har tappat sin fru i cancer, denna jävulska sjukdom. Jag vill bara skrika rakt ut. Hon blev 72 år. Alldeles för tidigt. Alldeles. Hon va den mest sunda och hälsosamma kvinna du kan tänka dig. Han kom över till oss idag. Vi kramades länge. Länge. Han sa till mig

" Jag vet inte hur lycklig jag va"

Tänkvärda ord. Vi måste uppskatta dom som står oss nära och livet. Och inte glömma bort. En dag kan det vara försent. Försent. Men våran grannes fru visste. Hon älskade sin man och han älskade henne. Det visste hon. Hon heter Rut. Vackra Rut.

Nu ska jag sova, mitt huvud värker. Känns som att dom kommande dagarnas timmar är alldeles för få. Men jag har lärt mig, att inte göra det värre än vad det är. Aldrig mer. Aldrig. Stressa inte upp dig i onödan.

Det finns en speciell person jag tänker extra mycket på just nu. Du vet. All kärlek till dig.
XOXO rut